2008-09-20
 
 

Ajajaj...
Idag när jag stoppade in hundarna i bilen efter morgonpromenaden så var Ärtan lite blodig på benet... Oj, då tänkte ja, då har hon väl börjat löpa nu då - det gör hon vilken dag som helst, så det vore inte så konstigt, men nej - hon löpte inte alls.
Min lilla sötis hade skurit sig rätt djupt i ena baktassens trampdyna.
Jag tvättade med lite vatten, satte på ett tryckbandage och körde hem för en mer noggrann undersökning.
Jag bestämde mig för att såret inte behövde sys.
Det blev bandage och krage på helt enkelt - min lilla sötis...





 
  2008-09-17
 
 

Ärtan och Hela har gått sina första viltspår!

Maria och jag drog till skogs idag med klövar och blod och la totalt sex spår.











Först la vi två kortare spår, till Hela och Ärtan, som fick ligga någon timme eller så bara.
Under tiden tog vi en liten promenad i skogen, och hittade ett dike med vatten i!











Sen var det dax att gå spåren!


Foto: Maria Nordin

Det var jättekul att se hur de båda löste sina uppgifter på lite olika sätt, men dom var superduktiga, och när dom väl kommit igång, ja då jobbade dom på systematiskt, intresserat och noggrant.
Jag var jätteimponerad av dem båda!


Foto: Maria Nordin


Foto: Maria Nordin


Foto: Maria Nordin




Foto: Maria Nordin


Foto: Maria Nordin




Foto: Maria Nordin


Foto: Maria Nordin


Foto: Maria Nordin

Sen la vi varsina spår till Ärtan, Hela, Vera och Yoyo. Dom här spåren fick ligga i ca sex timmar.







Nu var det lite skillnad på hur de jobbade, det var ju inte riktigt lika lätt den här gången... men båda gjorde ett bra jobb, och det hade passerat både det ena och det andra över spåren under dagen förstod jag. Någon hade snott Ärtans slutklöv!!!







Trots att den var fastbunden och gömd under lite mossa - bara snöret satt fast i granen jag bundit den i, och snacka om att hon blev besviken :0(



Jag slängde snabbt lite godis där klöven legat, men det struntade Ärtan i helt och hållet, som hon letade...stackarn, snacka om att bli blåst på konfekten, efter ett så fint arbete.



Jag har ju bara viltpårat några få gånger tidigare, och då med Walle, så det är ju ett tag sedan, jag har alltså ingen rutin alls.
Men nu vet jag att jag måste ha med mej en klöv i fickan åt Ärtan, om det skulle hända igen, det är jag skyldig henne, min lilla fina.



När Hela var klar med sitt spår, fick Ärtan leka med hennes klöv ett tag. Det gjorde hon en liten stund, sen spottade hon ut den och rusade iväg där hennes eget spår hade gått, och hon struntade fullständigt i att jag gormade Nej och hit, och sprang efter henne.
Hon rusade runt som en galning och gjorde stora slag fram och tillbaka över sitt gamla spår. Det hela slutade med att jag dinglade lite med Helas klöv och lurade Ärtan att komma till mej, sen tog jag henne bara under armen och bar henne till bilen och jag vet inte vem som var på sämst humör, jag eller Ärtan.



Trist slut på en annars toppenrolig dag, men... nu har i allafall jag lärt mej någonting till nästa gång, och jag hoppas att Ärtan inte tappat motivationen inför nästa gång. Men det tror jag inte - kanske hon till och med är ännu mer motiverad, det återstår att se, för detta var inte sista gången vi körde viltspår!

Vera och Yoyo gick sina spår, som var mycket mycket svårare än Ärtan och Helas så klart.
Tyvärr var det för mörkt för att fota, men dom klarade sina uppgifter fint!

Tack Maria för initiativ, material, spårläggning, och fina bilder!
Viltspår är någonting jag kan rekommendera, det är verkligen jättekul!



Men glöm inte att ha med en extraklöv i fickan, ifall någon liten tjuv har varit framme...



 
  2008-09-11
 
 

Röntgen mm.

Idag var det dax för ögonlysning och ledröntgen.
Vi hade sällskap av Ärtans uppfödare Maria och hennes lilla Kristoffer.
Ärtan var som vanligt en toppenpatient. Jag droppade hennes ögon och de blev lysta i, av både ett proffs, och av en elev, utan att Ärtan rörde en fena.
Ingenting att anmärka på ögonen, dom var så fina så fina!
Sen var det dax för lugnande medel och röntgen.
Medan Ärtan kvicknade till, fick jag och Maria titta på bilderna. Dom såg så fina ut så. Armbågarna var ingenting att knorra över. Damen som röntgande är en av de mest luttrade i sin bransch, och hon kunde naturligtvis inte säga säkert, men... hon kunde säga att det inte rörde sej om D eller sämre, men om det skulle bli ett B eller ett C, det visste hon inte.
Kanske, kanske kunde man önska att skålarna var något lite djupare, men... det skulle avläsningen berätta. Det var i allafall trevligt att se att båda höfterna var likadana, att det inte såg trist ut på något sätt, och att det inte var "glapp" någonstans.

Resultatet av dagens övningar blev så här:
Ögon - UA
ED (armbågar) - UA
HD (höftleder) - C








Ärtan och jag skördade en stor fin pumpa i trädgården senare på kvällen.




Hela var så klart med hon också






Sen rensade vi massor av trattkantareller som vi fått






Ännu senare på kvällen festade Ärtan och Hela på varsit grisöra som dom fått av Maria




Tack! Det var jättegott!







 
  2008-09-06
 
 

Upp i ottan och iväg på utställning!

GÄSTRIKLANDS KENNELKLUBB, OFFICIELL 6/9-08, HÖGBO BRUK
Domare: Dodo Sandahl.
Ärtan 12 månader
Kritik:
40 cm
Ännu ungdomlig. Byggd på lovande linjer
Bra tikhuvud. Utmärkta vinklar runt om
Behöver förstås bli bredare och djupare, som säkert kommer med ålder
Rör sig lätt, väl visad.

Det blev en Reservplats i juniorklassen.
Vår kompis Sofia och hennes Lily vann klassen!

En ganska kall, men trevlig dag var det i alla fall, och Ärtan skötte sej toppenbra i ringen, som vanligt :0)





 
  2008-09-04
 
 

Ååå vilken fin dag! och vilken jätteskön luft!!!
Sådana här dagar är hösten helt toppen!

Jag och hundarna gick rätt ut i skogen bara.
Försökte att inte följa några stigar, utan bara traska runt, men... det finns ju stigar överallt...
Hur som helst, hundarna for omkring, var lyckliga och käkade blåbär av glatta livet.
Jag trodde att blåbären skulle vara slut vid det här laget, men det vara fel.
Kantarellhundar i all ära, men Ärtan är en blåbärssökarhund av rang!
Man får vara supersnabb om man själv skulle vilja plocka bären som hon visar förstås... Hela hänger gärna på, fast inte hälften så entusiastiskt...






Här går det undan, den som äter mest och snabbast, den är bäst!


Blåbär i magen och blad på näsan :0)


























Var bara tvungen att göra några små trix och snitsa ihop en liten målning av Ärtisen.