Stackars lilla Ärtisen...
Det började i går, med att hon började korta av sina steg i slutet av vår förmiddagspromenad - då trodde jag att hon gjort sej lite illa i ett bakben och behövde lite vila bara.
När vi kom hem började hon att prutta, så vansinnigt illa, flera gånger.
På eftermiddagen kräktes hon, två gånger och hade "racerbajs" lika många gånger.
Hon var inte mer hängig än en hund brukar vara när hon har kräkts tyckte jag, men för säkerhets skull så fick hon ingen middag, och så gav jag henne mycket vatten, med vätskeersättningspulver innan det var sovdax.
Jag trodde det var en "vanlig" släng av magsjuka helt enkelt.
Under natten fick jag ta ut henne en gång för att kissa, och hon var varm, så jag var säker på att hon hade feber. Gav henne mer vatten, sov själv jätteoroligt och höll tummarna för att hon skulle må bättre på morgonen.
Det gjorde hon inte... så, så fort barnen var lämnade på dagis åkte jag till Albano.
Anmälde oss i receptionen med gråten i halsen - jag var verkligen jätteorolig för henne, för nu verkade hon ha ont i alla tassarna, ville inte gå, hon kutade allt hon kunde med ryggen, var varm i huden, starkt rosa där huden syns igenom den vita pälsen. Väldigt loj och ledsen. Svansen bar hon jättekonstigt och hon stod ibland upp och sträckte fram ett framben i taget, som för att göra sej längre än hon är, ville inte sitta, utan stod och lade sej ner, genom att bara likson dråsa omkull utan någon kontroll alls - konstigt och väldigt obehagligt!
Jag fick bära in Ärtan till ett rum på isoleringen och fick kontaterat att hon i alla fall inte hade feber. Även om jag visste att hon mådde jättedåligt, så kände jag mej genast lite lugnare efter det beskedet.
Vi fick träffa en veterinär som var specialist på mage, tarm mm.
Det togs en massa blodprover och sedan fick Ärtan bli ultraljudad.
Väldigt noga blev hon kollad, och det tog ju ett tag, men hon låg där helt på rygg och bara slappnade av - jätteduktig.
Det enda som var någonting att säga om ultraljudet var att det fanns lite vätska i livmodern, och det är inget konstigt med det, eftersom hon löper just nu.
När den undersökningen var klar, då blev hon plötsligt ganska pigg. Så vi gick ut på en liten kisspromis ihop med Hela, och nu ville Ärtan tom. trava! och svansen bar hon som vanligt - skumt, men jätteskönt!
In på ett eget rum och så fick hon dropp i en timme, sen röntgades magen, för att se om det fanns någonting där som inte hade synts på ultraljudet, men ingenting konstigt syntes där heller.
Dropp en timme till, medan vi väntade på provsvar och på att Ärtan skulle pigga på sej.
Provsvaren visade att Ärtan hade en liten början till infektion i kroppen, fästingprover är tagna, och dom får jag svar på nästa vecka.
Ärtan piggade på sej i en väldig fart, så hon behövde inte stanna kvar under natten - skönt!
Så vi åkte från Albano med en ganska pigg hund, ett recept på antibiotika, några burkar dietmat, och en återbesökstid - för dubbelcheck av livmodern och förhoppningsvis inget annat än glada blodprovsvar.
Vi hade verkligen en heldag på Albano Ärtan och jag.
Stackars Hela fick en heldag i bilen, med några få korta kisspauser bara... men hon verkade förstå att nå't inte var som det brukade, hon är klok hon.
Måste också skriva att jag tycker vi blev otroligt bra mottagna och omhändertagna på Albano!
Och då måste jag också skriva att Agria är toppen!
Vår heldag kostade ju en vacker slant, men fast det var dag före röd dag, och de flesta redan gått hem från sina kontor när Ärtan och jag checkade ut, så tror jag inte det tog mer än 2 minuter från att Albano bad om en direktreglering, tills den var godkänd och klar från Agrias sida, och det tackar jag verkligen för!
Ärtan käkade middag - lyxig dietburkmat så klart - med god aptit, och sen sov hon resten av kvällen och natten och morgonen efter - ja då var hon precis som vanligt, och det enda som skvallrar om hur eländigt hon mådde dagen innan, ja det är en liiiten rakad yta på ena frambenet.
Är de inte heelt otroligt - att en liten hund kan vara så jättesjuk ena dagen, och så jättefrisk den andra...
Jag antar att detta betyder att hon ätit någonting giftigt, så hon var matförgiftad i går helt enkelt, och nu är det ute ur systemet, och då mår hon ju som vanligt igen, men det kanske jag får svar på vid återbesöket - hoppas - för det skulle kännas bra att veta.
Jag tog med mej Ärtan och åkte till SBK för lite genomtänkt träning.
Eva-Lena med Harriet o Åsa var där, och Ulrika med Rex.
Ärtan och jag tränade "stanna", och sen fick vi superbra hjälp av både hundar och mattar, att träna det svåraste som finns just nu.
Det vi koncentrerade oss på idag var att, när man ibland faktiskt fått hälsa på en hund och/eller människa man möter, så ska man sen komma till sin matte, när hon ropar och säger att vi ska gå vidare åt ett annat håll. Det är jättesvårt tycker Ärtan.
Men... när Eva-Lena och Ulrika hade agerade olika typer av mer eller mindre svåra människotyper att möta, så gick det jättebra - men detta behöver vi träna mycket mer på.
Supertack tjejer, för helt ovärderlig hjälp! med ett annars otroligt svårtränat "moment"!
Kolla - gräset är GRÖÖÖÖNT!
Glada Ärtan
Ulrika o Rex
Ärtan
Eva-Lena o Harriet
Rex
Rex
Ute i skogen - både hundarna och jag är ovana vid värmen.
Kul hemma
Varmt, skönt, sol åsså två glada staffar :0)
Hela älskar bollar, ju större, desto bättre.
Hela brukar låta Ärtan få lite som hon vill när dom leker men inte när det gäller bollar! Då har inte Ärtan en chans!
Hundarna hade jättekul med en minifotboll, hoppas den inte blir söndersliten på nolltid, utan håller ett litet tag i alla fall.
Träning igen
Idag var vi några fler än förra gången och jag tog bara med mej Hela den här gången.
Hela älskar att träna, vad som helst och när som helst
men idag var det extra svårt med koncentrationen, eftersom
det kom så många kompisar!
Hela
Vera
Lilly
Alfons
Hela
Hela
Vera
Zören
Hela
Hela
Harriet
Åsa
I dag var det dax!
Årets första träningsträff på SBK!
Det var superlerigt men trevligt och vääldigt behövligt!
Ärtan har nu officiellt kommit in i den period jag själv brukar kalla "peståldern" = månad 8-12.
Som grädde på moset och lite lök på laxen så har Ärtan nyss börjat sitt första löp - nästan exakt på sin 8-månaders dag - och är alltså lite extra stökig.
Förutom detta så gillar hon inte alls att bli lämnad någon stans, någon gång.
Att sitta fastbunden och titta på när andra har kul några meter bort, det är inte Ärtans melodi, men efter en stund gillade hon läget och lugnade ner sej. men detta måste vi träna mycket på helt klart.
Förutom att vi också måste träna på att orka koncentrera sig lite längre stunder och faktiskt strunta i alla andra hundar och människor i närheten.
Det är inte lite vi behöver träna på, men... nu har vi bokat in måndagkvällarna för träning i alla fall, och snart börjar Ärtan och jag på kurs också.
Det ska bli jättekul!!!
Hela ääälskar att träna! Hon gillar inte heller att vänta på sin tur, men hon tar det med ro, och vet att det är hennes tur snart.
Ärtans mamma Vera var med och tränade.
Vera
Tösen hängde på - Ärtans kullsyster.
Tösen
Tösen
Nä men...det blev snö en gång till...
Hundarna är lika glada för det.
Ärtan har rivit sej på någonting i skogen och det blödde rätt mycket, fast såret inte alls var speciellt stort eller djupt, men...för att det ska få läka ifred, fick Ärtan ett grönt fint plåster :0)
Äääääntligen!!!
Som jag har väntat... men nu så, vi hittade massor av Blåsippor i skogen.
Så nu är det säkert, nu är våren här och innan vi vet ordet av så kommer väl årets första fästing och hoppar på mina hundar med :0(
Läste om ett pulver man strör i hundarnas mat som visst ska funka mot fästingar. Jag ska bara få tag i det och sen ska vi prova. Det heter Fixodida Zx.
Har hittat det i en nätbutik, men jag gillar att kunna handla i butik, så jag hoppas någon närliggande butik tar in det snart.
Jag har dock en reservplan. Jag ska beställa bärnstenshalsband till hundarna.
För det funkar visst superbra!
