Ärtan 7 veckor
/Tina
Helas knä
Hela är en vansinnigt glad och lättsam liten hund, här hoppar inga halta löss
och det är knappt att hon haltar heller.
Vi går ut på ca 15 minuters promenader några gånger om dagen, och sedan är hon ute och spatserar i trädgården, och letar godis flera gånger om dagen också.
Jag masserar, böjer och sträcker på hennes ben, jag bär henne upp och ner för trappor, och eftersom hon sover i sängen och får vara i soffan, ja då lyfter jag upp och ner henne flera gånger om dagen.
Hon har börjat busa rätt tufft nu, och i helgen kom hon dragandes med sin trådknut och ville att vi skulle ha dragkamp med den, de bådar gott, för då vet jag med säkerhet att hon mår bra och är glad!
Såret är fint läkt på utsidan och trådarna skulle visst trilla bort själva, men i morgon ska vi på rehab på Albano, och då kanske dom tar stygnen i alla fall, vad vet jag.
Än så länge är det inte jobbigt alls med en sjuk hund och när Ärtan flyttar in hos oss, om två veckor, då är ju Hela ännu bättre, och då tror jag att hon kan uppskatta att det kommer en liten knatte och stökar till det lite här hemma.
Det kommer att kräva rätt mycket av mej förstås, men det hade det gjort även om Hela inte hade blivit opererad.
Efter denna operation känner jag att Hela tillfrisknar snabbare än från den förra, benet har inte tappat så där jättemycket i muskulatur, hon har inget ödem denna gång, hon har inte massor av kompensatonsspänningar i kroppen, svullnaden och blåmärkena efter operationen är mycket mindre än vid den förra, och hon känns inte alls lika orolig som hon var straxt efter den förra operationen heller - fast det sistnämnda kanske har att göra med att jag själv känner mej säkrare och känner med en större självklarhet, att hon kommer att klara detta bra - ja inte vet jag hur mycket det påverkar henne, jag kan bara spekulera...
/Tina
Leia träffar Ärtan
/Tina
Ärtan - 6 veckor
Ärtan
Foto: Maria Nordin
Zion och Ärtan
Foto: Maria Nordin
Ärtan
Foto: Maria Nordin
Tösen
Foto: Maria Nordin
Nelson och Tösen
Foto: Maria Nordin
Ärtan
Foto: Maria Nordin
Äbbe
Foto: Maria Nordin
Zion
Foto: Maria Nordin
Hela gänget
Foto: Maria Nordin
Med halvsyster Yoyo
Foto: Maria Nordin
Ärtan träffar pappa
Foto: Maria Nordin
/Tina
Ärtan
Nu vet jag vem Ärtan är, och det är lilla fröken vitnos!
Äntligen vet vi vem hon är, och det känns superbra, både att veta, och att det blev just hon.
Fast jag kämpade med att inte skaffa mej en favorit under alla gånger jag träffade valparna, innan jag visste, så var det trots allt just Ärtan, som var min favorit.
Tösen och Ärtan, bara 1 dag gamla.
Ärtan, 3 dagar.
Foto, båda bilderna: Maria Nordin
/Tina
Hela opererad igen
Idag är det operation för Hela igen. Inlämning på Albano klockan 8 och lite prat med veterinären.
Han konstaterade att Hela hade en Patella Luxation i sitt vänstra knä, och eventuellt även en skada på ett ledband, eller korsband.
Eftersom knäskålen hoppade ur led så skulle han behöva göra skåran i knäleden djupare och sedan flytta ett sen-fäste.
En stor operation men han trodde det skulle kunna bli riktigt bra sa han.
Jag lämnade Hela, med en känsla av att, Oj, detta var värre än jag trodde, och detta kommer att bli skitjobbigt, när hon är opererad och vi ska starta med rehab-träningen. men... när jag fick hämta hem henne dagen efter operationen, så visade det sej att det var det främre korsbandet som hade gått sönder till 80% och att det var därför som knäskålen hoppade ur led.
Korsbandet lagades med en nylontråd och när det var klart så behövdes ingenting göras åt knäskålen.
Hela har artros även i detta knä, så... hon kommer aldrig att bli 100% bra, eftersom det finns artros i båda knäna - stackars lilla hund - men jag ger henne Glukosamin, Polarolja och Nyponskalskross, som tillskott i maten och ihop med medicinen så verkar det funka bra.
Vi ska köra ungefär samma rehab som för det andra knäet, men läkningen tar lång tid.
Det blir superkorta promenader i kort koppel i 8 veckor, och Hela får bara gå, för att belasta benet på ett bra sätt.
Vi har inhandlat en massa mattor så att hon inte ska halka omkring här hemma på parketten, och så trodde jag att jag skulle ha en liten porslinshund hemma ett bra tag, men hon repar sej snabbt, och läkningen verkar gå jättebra, vilket känns skönt, mitt i allt elände.
En liten hund som inte ser allt för lidande ut:0)
/Tina
Ärtan 4 veckor
/Tina
Valptitt
Nu är valparna tre veckor gamla, och jag var och hälsade på igen.
Dom är såååå fina, och hej och hopp vad dom växer.
I helgen får jag nog reda på vem som är Ärtan - gud så spännande!
Jag har ju inte vågat skaffa mej någon favorit av tikarna ännu, jag har bara inte vågat, men nu är det nära, och det känns jättebra!
I dag busade dom med storasyster Yoyo, rätt länge, innan mamma Vera kom och sa att det var nog.
Yoyo kommer att bli en lysande lekkamrat till dom små, kul att se att dom redan börjar morra, försöka skälla lite och bita i det dom kommer åt.
Så här såg tjejerna ut idag.
/Tina
Elände.
Jaha, då har vi varit hos veterinären då.
Det blir en operation, på onsdag i nästa vecka. Vi hoppas att det funkar med artroskopi, men det är inte säkert.
Ledbanden och korsbanden ska kollas upp, och det som är trasigt ska lagas. Det blir samma team som opererade på Hela sist, som även ska göra denna operation.
Så... fram till dess, tar vi det lugnt, och sedan börjar vi väl om med sjukgympan igen då...
Stackars min lilla älskling, håller tummarna för att det går att laga ordentligt, och att hon sen får vara skadefri resten av sitt liv.
/Tina
Här händer det grejer...
Det var ett tag sedan jag skrev och nu är sommaren plötsligt redan slut!
Under sommaren har Hela blivit mycket bättre i benet, hon är jämnt musklad och hon har mått toppen under en lång tid.
Hela har också hunnit fylla 3 år. GRATTIS min älskade lilla HELA KNOPP!!! Jösses vad tiden går fort!
Sen...för två veckor sedan lyckades hon göra något trix, så att hon gjorde illa sitt tidigare friska knä, så nu linkar hon igen den lilla raringen :0(
Eftersom hon redan går på Metacam så höjde jag raskt dosen till max igen (hon har gått på halv dos en längre tid) och så var det tillbaka till koppelpromenaderna igen. Vi körde på så i en vecka och det blev bättre, men sedan någon dag nu, så har det blivit sämre igen tyvärr, så nu är det vi som åker till veterinären i eftermiddag när husse kommer hem och tar hand om barnen.
Typiskt nog hade den veterinär som opererade på Hela tidigare, ingen tid förr än om flera veckor, så vi får åka in på en akuttid, och får väl hoppas vi slipper bli sittandes hela kvällen. Antingen det blir en till operation eller inte, så håller jag tummarna som bara den, att "artrosknäet" ska palla för den extra belastningen.
Att det förr ganska friska knäet skulle paja, förr eller senare, det räknade jag nog lite med, och nu, när det vänstra benet - som varit så övermusklat tidigare - återtagit sin ursprungliga form, och både ser, och känns bra igen, så var det då dax för ledbanden i det benet att bli sladdriga, och ta semester ett tag.
Är det inte typiskt!
Detta är vad jag tror, veterinären har kanske en helt annan diagnos, vet inte om jag ska hoppas på det eller inte... Men, vi ska klara oss igenom detta jag och Hela, så är det bara!
Trots detta är det inte bara mörkt och trist på hundfronten.
Jag har gått och väntat på en liten valp, och nu är lilla ”Ärtan” född!!!
Den 14/8 föddes hon, tillsammans med en syster och fyra bröder. Ärtan är röd med vita tecken, och hon är superfin!
Ännu vet jag inte vilken av de två tjejerna som är min lilla Ärta, men jag hoppas att den tjej som ska välja tikvalp (hennes hund ska heta Tösen) kan bestämma sej rätt snart.
Jag längtar efter att få veta vilken som blir min, då kan jag koncentrera mej på henne, och det skulle kännas skönt.
Båda tikarna är jättefina och det är långt kvar tills man kan se någon större personlighet på dom, så det är bara att gå på magkänslan och på utseendet, och det är ingen lätt uppgift alls!
Nu har dom ju i alla fall fått ögon och börjat röra sej så smått, och då kanske det är lättare att känna, eller se någonting man gillar lite extra hos den ena eller den andra, än när dom bara låg och käkade växte och varken såg eller hörde någonting.
Vem ska det bli?!?!?! Spänningen är olidlig...
/Tina