Då är det dax att avsluta detta år, och börja på nästa!
Detta år har ju varit rätt struligt och tungt tycker jag, OCH helt underbart, i en salig blandning - summerar här:
Hela ont i sitt högra knä - opererades - artros :0(
Hela går på medicin och rehab och sjukgympa och blir symptomfri över sommaren :0)
Hela gör ett trix av någon sort och hennes korsband i det vänstra knäet går sönder, det blir operation, medicin, rehab, sjukgympa :0(
Lilla Ärtan föds och vi väntar och väntar på att den lilla raringen ska bli 8 veckor :0)
Ärtan flyttar hem till oss :0)
Hundarna är risiga i magen i flera omgångar och jag blir lite orolig över detta :0(
Ärtan kissar överallt hela tiden känns det som :0(
Hela blir friskförklarad av veterinären :0)
Helas knä börjar låta konstigt och känns inte bra...:0(
Helas knä blir plötsligt bra igen, lagom till vår bokade tid, och veterinären tyckte nog att jag var rätt knasig som kom in med henne :0)
Ärtan gör illa en tå :0(
Ärtan kan plötsligt räknas som rumsren :0)
Ärtans tå blir bra på bara några dagar :0)
Hela verkar må toppenbra och båda hundarna är pigga och glada, och då blir jag det med :0)
Nu håller jag tummarna för att vi inte ska ha några mer skadade hundar här i familen på ett lååångt tag.
/Tina
Sudd
Här är en liten bildserie, som jag inte lägger ut för den goda kvalitétens skull, utan mest för att bilderna visar hur det kan vara att äga två härliga Staffar :0)
Full fart och massor av glimt i ögat.
/Tina
Mina fina tjejer
Wega och Ärtan - båda sover som stockar
/Tina
Ben
Våran husse kom hem med två jättelånga ben en dag, och dom hade hundarna kul med läääänge!
/Tina
Jaha, och snart är det jul igen!
Jaa, äntligen har det blivit kallare, och med kylan hoppas jag att alla eländiga baciller i jorden dog, så att mina hundar slipper få någon elak magsjuka igen.
Hela har varit hos veterinären med knäet som klinkade och knastrade och hade sej.
Tre kvällar i rad innan vi skulle till Albano, masserade jag noga igenom hela hundskrället, och faktiskt, redan när jag masserat klart den första gången - då var knastret borta ur knäet!!!
Men jag vågade inte avboka veterinärtiden, så jag gick dit och bad honom undersöka henne noga, och berättade om både klonkandet och krasandet, men tre dagar innan och allt sedan dess, så har knäet hållit sej i skinnet, och säger ingenting. Vilken lättnad!!! Ingen ny operation och inget elände alls! Behöver jag säga att jag blev jätteglad!
Stora Stockholm har varit, och Vera, Ärtans fina mamma,hon blev 5:a bästa tik i stenhård konkurrens!
Inte nog med det, Garpenborg's vann uppfödarklassen, och även där var konkurrensen hård!
Stort GRATTIS till Maria! Nu häller vi tummarna att Vera får ett fint litet cert på My Dog i årsskiftet.
Jag och Ärtan har varit hos Maria och tränat lite utställning. Ärtan är jätteduktig och håller sej rätt cool, jätteglad, men cool får jag väl ändå säga.
Att ställa upp sej på ett bord tex, det var inte ett dugg läbbigt sa hon. Men när det är tandvisning, då vill hon helst leka bort det.
Ska be några väl valda personer att titta henne i munnen, när vi träffas, för att träna lite tandvisning innan hennes utställningspremiär.
Men det jag tror jag måste träna mest på, det är nog mej själv - jag behöver lära mej att gå ordentligt, och rätt snabbt, på raka och böjda spår, det är nog det som blir svårast tror jag :0)
Dessutom kommer jag säkert att vara supernervös när det är dax för debuten, i slutet av januari. Hoppas Ärtan inte bryr sej om det...
Vi håller tummarna för att några av Ärtans syskon också kommer på våra första utställningar, det vore ju jättekul!
Både att träffa dom och deras ägare, och så är det ju alltid kul med lite konkurrens i klasserna. Jag har varit på flera inofficiella utställningar med Walle, där han varit ensam, i sin klass, och även ensam i sin ras, och det är inte jättekul faktiskt...
Ärtan ja, den lilla tjejen är det lite synd om just nu. Hon vaknade i förrgår och hade ont i en tå.
Jag har klämt och känt och böjt och fixat, det låter inte, det är inte rött och det är inte svullet, det blir mindre ömt för varje dag Så... jag antar att hon har en liten sträckning och att den snart är läkt. Verkar det som om det onda inte vill försvinna, ja då får jag väl göra mej en ny tur till veterinären... men det känns som om jag har fått min beskärda del av den sortens besök under 2007. Nu hoppas jag att 2008 bara ska innebära friska och glada hundar, det är vi faktiskt värda :0)
/Tina
Glada
Alla tjejerna i familjen, visst ser det lugnt och harmoniskt ut?!
Foto: Fredric H
Staffelek
Hela stajlar och visar alla sina tänder - Ärtan håller på att tappa sina och har därför inte mycket att komma med här...
Lilla söta Ärtan kan se riktigt grym ut
Foto: Fredric H
Det här gillar Ärtan!
Det är toppen att klämma sej ner i en liten hundsäng där Hela redan ligger, för då blir det så trångt, så då måste den lilla, sitta på den stora för att få plats :0)
Eller så kan man ligga så här... huvudsaken är att man ligger nära :0)
/Tina
Jaha, vad har hänt sen sist...
Jooo, Hela har varit på rehab en massa gånger och sen har hon hunnit bli "friskförklarad" av veterinären som opererade hennes korsband. Sen har hon simmat lite, för att underhålla sin fina muskulatur som hon har i benen, och så har hon börjat "klonka" i knäet.
Klonkandet höll i sej i ca en vecka, sen slutade ljudet, men då tog ett läbbigt krasande vid - när jag böjer knäet och håller om leden, så känner jag ljudet och det är INTE kul!
Så... vi har en tid hos veterinären igen, och jag som alltid tror det värsta är helt inställd på en ny operation och en ny konvalecens med rehab och muskelträning och elände. BLÄ!!!
Jag tror att Hela var helt bra i knäet i tre veckor efter att vi fått okej och jag tog det jättelugnt och hon fick bara springa lös lite granna, men... så efter en simning på 2,5min x 3 så... började det klonka osv. Det är tur att Hela verkar nöjd och glad med livet i alla fall, för då känns det inte helt hopplöst. Stackars min lilla fina svara tjej, men... än vet vi inte vad som är fel, så jag kanske inte ska måla faan på väggen än i alla fall.
Ärtan då, ja hon är jättemysig! Hon vill alltid vara nära nära, och hon är jättekul att träna med. Just nu blir hon väldigt intensiv dock, men jag tror att det är hennes tänder som spökar, för oj oj oj vad det verkar klia i hennes mun, men... det går ju snart över.
Ärtan och Hela är superbra vänner och har kul ihop.
Ärtisen har varit väldigt svår att förstå sej på när det gäller rumsrenhetsträningen, men... efter att hon blev 12 veckor så funkade det bättre, och nu händer det sällan olyckor tycker jag.
Både Ärtan och Hela har åkt på tre magsjukor var på två veckor tror jag. Men det verkar som om det är fler som är drabbade än vi, för var och varannan hundmänniska man möter säger att deras hundar är trista i magen. Men nu har båda hundarna mått bra på den fronten i över en vecka, så jag hoppas att det dröjer länge till nästa gång. Önskar bara att det ska bli lite kallare ute, så i alla fall några baciller går och dör i kylan.
Ärtan växer så det knakar och hon har börjat tappa sina tänder. Alla dom små pyttetänderna längst fram är borta och nya större kikar redan fram. Håller tummarna för att Ärtans tänder ska hamna på rätt ställe, men det gör dom säkert :0)
Nu när Ärtan har fyllt 4 månader så har jag kikat på lite utställningar. Jag har hittat tre inofficiella som är här i krokarna, och dom tänker jag anmäla henne till. Ska bli jättespännande, men jag behöver träna, för nu var det väldigt länge sedan jag ställde ut någon hund, så jag är jätterostig och Ärtan behöver träna, så... vi har börjat så smått, och det går väl halvbra tror jag. Vi ska kalla in experthjälp sen när det börjar närma sej. Det ska bli jättespännande och se vad hon tycker om att vara på utställning, och så klart blir det jättespännande att höra vad domarna säger om min lilla älskling.
/Tina