Kul Kul Kul!
I går träffades vi (ett glatt gäng) i skogen med våra hundar. Jag hade köpt blod (fruset ko-blod på burk) som jag tinat upp och Peggy och Magnus stod till tjänst med en frusen rådjursskank.
Peggy som kan detta, visade oss hur hon tränar blodspår (sätten är som vanligt många, men vi körde Peggys variant).
Först band Peggy en lina om skanken och drog den på backen på att Walle fick jaga ikapp den och kampa lite med den. Walle tyckte detta var kul, men han tyckte nog den luktade lite konstigt i alla fall. In med en glad lekfull liten hund i bilen igen. Sen fixade Peggy fram en tom PET flaska och gjorde ett litet hål i korken på den, hällde i blodet och så traskade vi iväg dit, där vi skulle lägga spåret. Peggy tog skanken och kraffsade med den lite i marken, droppade några droppar blod på "uppsparket" och sen gick hon iväg in i skogen. Skanken drog hon efter sej i ett snöre och så skvätte hon en liten droppe blod kanske varannan meter eller så. i slutet av spåret knöt hon fast snöret med skanken i (för att inte några andra djur skulle få för sej att knycka skanken och traska iväg med den.
Vi satte en liten snitsel i spårstarten och sen gjorde vi lika dana spår till Egil, Kimpa och Biffen. Snitslarna kom väl till pass, för spåret ska ligga minst två timmar, och efter det är det rätt svårt att komma ihåg vart man har gått och inte. Peggy berättade att man ska tänka på att lägga spåret i så krånglig terräng som möjligt, eftersom ett djur som blir skadat alltid går på så krångliga ställen som möjligt, för att om möjligt kunna förvirra eventuella förföljare. Alltså, inga "smörspår" här inte, över stock, ris och sten bar det av.
När spåren hade legat i två timmar så tog vi med oss Walle fram till spårstarten, där satte jag på honom en sele, och så bar det av :0)
Walle som inte tycker personspår är speciellt kul, han gillade det här desto bättre. Ner med nosen från start, snabbt och målmedvetet i spåret, han stannade upp och vindade lite två eller tre gånger i spåret, men hittade alltid rätt och jobbade på jättebra!
Jag blev jätteglad, äntligen ett sorts spår som Walle gillar, verkligen kul, dom andra hundarna var också duktiga, men dom är båda två utbildade i bevakning så dom jobbade med hög nos mesta dels, men det kan vi nog få "bukt" med. Biffen sen, vilken duktig liten hund, yngs är han och absolut bäst i klassen, han gick sitt spår som en liten klocka, hur lätt som helst verkade det för honom, vad ska det bli av den lilla kalashunden när han blir stor???
Detta var så kul, så vi (Peggy, Towe och jag) sa att vi ska försöka kolla upp någon kurs som vi kan gå och sen prova på och se hur långt våra små hundar kan gå i detta, kanske kan det bli en viltspårschampion av Walle, vem vet. Innan vi ens försöker oss på detta så ska vi kolla upp om Walle kan bli det överhuvudtaget (alla raser kan inte få den titeln nämligen) och så måste vi ansöka om lov för att köra blodspår. Vi struntade faktiskt i det tillstånndet detta dag, eftersom det var en test, för att se om hundarna alls var intresserade så tyckte vi det var lite överkurs att fixa tillstånd och grejer på en gång, men nu, när det funkade så bra och var så kul, så ska vi skicka in papper (vet inte riktigt till vem än) och se om vi får lov att spåra vidare med blod.
Hur kul som helst var det verkade Walle tycka, och när han tycker det är kul, ja, då gör jag det också :0)
Det finns flera grejer som är bra med detta: Vi kan träna någonting som är rätt lätt att fixa till, vi kan träna ute i skogen med våra kompisar, fast Walle inte tycker personsår är så kul, och sen har jag fått veta att hundar som jagar brukar bli mindre (jo ni läste rätt) viltintresserade om de får börja träna just blodspår. Det är säkert inte vetenskapligt bevisat eller så, men är det så, så är det en fin vinst på köpet bara det :0)
/Tina
Tjohooooo!
Den här helgen har varit heeelt toppen!
I går (lördag) fick jag och Walle chansen att vara med på en del av en utbildning som klubbens instruktörer hade. Kursen handlade om "problembeteenden". Walle var med som ett exempel på ett "problembeteende", som i hans fall är jakt - han jagar allt som rör sej :0/
Vi hade en superbra föreläsare, som lärde ut superbra metoder! (har inte tillfrågat honom om jag får publicera hans namn här, så jag vågar inte skriva ut det)
Först var det teori, sen var jag och Walle först ut att prova på att omsätta teorin i verklighet. Jag gjorde som jag blev tillsagd och det gjorde Walle med... efter en mycket kort tids övertalning.
Vi blev videofilmade och gick sedan igenom filmen och tittade på vad jag gjort bra och vad jag gjort mindre bra. Sedan gick vi igenom hur jag ska göra from. nu och framåt för att gå vidare med detta, med målet att Walle aldrig mer ska jaga eller göra någonting jag säger åt honom att han inte får. Dessutom kommer vi också att träna in med all önskvärd tydlighet, vad stanna kvar betyder.
Om detta ska lyckas eller ej, det är helt och hållet upp till mej - hur konsekvent jag är, och hur bra jag läser Walle, och tro mej, detta kommer jag att lyckas med - kaxigt va! men för mej är det en rätt enkel ekvation. Misslyckas jag, är det nämligen mitt, och bara mitt, fel, och jag känner att jag är skyldig Walle att lyckas med detta.
Lyckas jag (och det kommer jag att göra) så kommer Walle att få vara lös nästan jämt, och det kommer han att älska! Misslyckas jag, ja, då blir det koppelpromenader för hela slanten och det kommer varken jag eller Walle att tycka är så där speciellt kul. Nog om detta, jag skriver mer om hur det går senare....
Utställningen i Eskilstuna då... här gick det bara såååå himla bra! Å vad jag är nöjd och glad med dagen! Vi näntade å väntade å väntade och Walle låg och "knorrade" och suckade i flera timmar, när det äntligen var vår tur så hade jag väl inga större förväntningar på att Walle skulle röra sej bättre än förra helgen, men ack vad jag bedrog mej!
Först ställde han upp sej snyggt utan att jag "petade" på honom för mycket, sen var det dax för ett varv runt ringen - vi startade som vanligt med en Walle med näsan klistrad i backen, men hux flux så tittade han upp på mej och så sprang han fint bredvid mej som om han aldrig gjort annat i två hela varv. Så var det uppställning igen och denna gången ställde han sej själv på mitt kommando "stå" (YES!!!!) sedan sprang vi rakt fram å tillbaka - ganska snyggt och prydligt, sen ställde han upp snyggt och lugnt medan domaren skrev kritiken. Medan domaren bedömde den andra hanen var Walle glad och pigg, stod snyggt, helt för egen maskin och såg rätt nöjd ut med livet :0) Vi tog ett snyggt varv till och plötsligt blev Walle placerad som etta i sin klass, yippiiiieyyyy!!!!!
En tik fanns på plats också, och när det var dax för BIR finalen sprang Walle ännu lite snyggare än tidigare bredvid mej och ställde åter igen upp sej på kommando (jag höll nästan på att svimma av glädje bara över detta) och så blev han BIR! :0)
Nu var det dax för BIG finalen. Walle gjorde precis som han skulle och sprang om möjligt ännu snyggare än tidigare, men den här gången fick jag hjälpa honom lite med uppställningen, och så blev han placerade som BIG-3:a!
Tänk va!!!
Efter en himla massa utställningar och en himla massa träning, så har han äääntligen fattat att det går utmärkt att springa fint bredvid mej och tom. att ställa upp i ringen, lika snyggt och lätt som han gör när vi tränar utanför ringen.
Detta kanske inte låter så märkvärdigt, men för mej är det en så stor seger, som vi har jopbbat med detta, det kändes nästan overkligt, och jag hoppas verkligen att detta inte var en engångsföreteelse, utan att Walle förstår att läbbigare än så här blir det inte, och det är helt okej att både stå och röra sej snyggt även i en utställningsring.
Å vilken toppenhelg detta har varit, jag känner mej helt lyrisk. Walle... han är bara jättetrött, men om hundar kan känna sej nöjda med sej själva så hoppas jag verkligen att han gör det, han har överträffat sej själv och äntligen vunnit över sina "utställningshjärnspöken", hoppas hoppas hoppas, att det håller i sej from. nu och alltid :0)
Uppställning Tro't eller ej, men så här ställde han upp sej den lilla rackaren när jag sa "stå", lite låååång ser han väl ut förståss, men ack så vacker :0)
SV. BOXERKLUBBEN ÖLO, INOFFICIELL UTST. 13/4-03 ESKILSTUNA
(Walle 2 år)
Svensk domare.
Kritik:
Hane av mycket god typ
Vackert huvud. Tänder och bett utan anmärkning.
Kraftfull hals. Stark rygg. Bra kors. Rätt vinklad
fram och bak. Mycket goda rörelser.
Välvisad.
/Tina
Hej hopp! Nu var det så där länge sedan jag skrev igen.
Sedan sist har Walle och jag provat på att spåra igen, efter ett uppehåll på nästan ett år - eftersom han tröttnade på att spåra efter maj förra året. Jag trodde han skulle tycka det var jätte kul, men nej... tyvärr inte. Det enda som var kul med spåren, det var när jag la ett spår utan apporter, men med korv och köttbullar i, istället :0)
Precis som socker...
Men... min kloka vän Pia, hon kom med ett bra tips som jag faktiskt hunnit testa med gott resultat! Jag går helt enkelt ett ganska kort spår (till att börja med) och jag lägger bara en enda träapport i det, och den markerar spårets slut. När Walle hittat apporten, lämnat av den (för det gör han gärna) så berömmer jag honom massoroch sen tar jag honom av spåret och så går vi vidare åt ett annat håll. Två sånna spår har jag lagt och det fukade jättebra!!! Tack Pia!
Vi har också börjat på en förberedande tävlingslydnadskurs på vår klubb. Vi tränar med ett superduktigt och ambitiöst gäng bara glada miner och jättekul! Walle sköter sej exemplariskt (för det mesta) och är så motiverad och förväntansfull inför träningarna att han inte bara "sjunger" för mej i bilen när vi åker in på grusvägen mot klubben, utan också på väg ner till appellplanen, kanske inte så kull alla gånger, men det är kul att han tycker det ska bli så roligt att träna :0)
Sen har vi varit på en utställning också, vi åkte med våra kompisar Helena och Märtha (Boxer) till Gävle-Sandvikens flygplats - utställningen var inne i terminalbyggnaden - i helgen. Vi startade jättetidigt på morgonen och åkte genom hagel och driv-is, kom fram i lagom tid och så vann Walle fina priser och det viktigaste av allt, han skötte sej väldigt mycket bättre än på tidigare utställningar - träning ger färdighet :0) Eftersom han var ensam i sin ras så fick han en BIR rosett. Han fick fin kritik och så fick han en BIG rosett. Kritiken finns att läsa under "utställningsknappen". Dessutom fick han ett grisöra som han glatt knaprade i sej direkt, och inte minst fick han ett tjusigt leopardmönstrat halsband med en "humör-sten" :0) jag glömde halsbandet i Helenas bil, så vi har inte provat det ännu, risken finns att det är för litet, men lite kul är det i alla fall:0) Helena var inte alls lika glad som jag när vi åkte hem... Märtha var ensam Boxertik, men domaren tyckte hon var lite för tunn, så hon fick en slät etta, och jättefin kritik - tyckte jag i alla fall men Helena var inte lika övertygad :0)
I solen i Gävle
Efter en utställning i Gävle träffade vi en blivande matte till Walles systerdotter, kanske blir hennes valp lika snygg som Walle :0)
Foto: Nathalie Andersson
Nu i veckan är det kurs på klubben och träning på att vara lös på promenaderna som gäller, sen är det dax för oss att packa in oss i Helenas o Märthas bil igen och bege oss till Eskilstuna på ny utställning den 13/4. skriver mer efter det.
Så dääär ja!
Så här fin kan han se ut, står bara lite knasigt med ena frambenet, men nu är han med på noterna lite bättre :0)
Foto: Nathalie Andersson
Posering på G
Här var det meningen att Walle skulle visa hur himla fin han är, men... han ville inte titta varken rakt fram, eller in i kameran på den här bilden.
Foto: Nathalie Andersson
CHOW CHOW RINGEN, INOFFICIELL UTST. 5/4-03 GÄVLE
(Walle 2 år)
Svensk domare.
Kritik:
Maskulin hanhund. Kraftfullt maskulint huvud.
Tillräcklig hals. Välmusklad. Bra bröstdjup.
Välvinklad. Bra päls. Rör sig bra när han vill.
Utmärkt temperament.
Denna kritik resulterade i ett BIR, ett HP och en BIG.
Vi var själva i klassen (som vanligt) Han blir bättre och bättre på att röra sej i ringen, drar inte i sidled alls, nosade dock som en dåre i mattan vi sprang på.
Jag är nöjd med kritiken (lite roligt att denna domare också skrev att han rör sej bra när han vill... precis så sa domaren på den förra utställningen också, men det är ju helt rätt och nu visar han i alla fall att han kan röra sej lite i alla fall, han ställde upp sej jättefint nästan själv och snart ska ni se att han rör sej bra hela tiden i ringen, några till utställningar bara, sen så... :0)
Trött i benen
Till sist tröttnade Walle å satte sej ner på bänken istället, det är jobbigt att åka på utställning.
Foto: Nathalie Andersson
Dragkamp med Simon
Detta är en av dom roligaste lekarna Walle vet, dragkamp med en gammal trasig fotboll.
En blank hund
Spännande ljusspel i Walles päls
Hej matte, ville du nå't???
Blank å fin
Jag har köpt en ny kamera, och nu ska här testas... hur nära kan man gå???
/Tina