Oj, nu var det länge sedan jag skrev någonting här, men nu förstår ni, har vi nått en milstolpe i Walles och mitt hundliv. Walle har blivit Mentalbeskriven.
MH'n gick av stapeln den 21/4 på Stockholmsavdelningen. Vi hade fått tid kl 13,00, så jag, husse och Walle var på plats strax innan 11,00 för jag och husse ville gå runt banan en gång innan det var dax för Walle.
En klen liten skara på max 5 pers gick runt med en schäfer tik som tyckte det här med MH inte var mycket att hetsa upp sej kring. Sen var det lunch och jag rastade Walle. Nu började det faktiskt pirra lite i magen, för även om jag vet att detta inte är något prov eller så, utan bara en bedömning av vad som rör sej i Walles lilla ärtjärna, så kan man ju aldrig veta vad den lilla kanaljen kan hitta på för knas, så lite pirrigt var det allt.
Jenny, Thorbjörn, husse och min ena bror (Zebs husse) fanns redan på plats för att titta på Walle, men plötsligt, kom det en hel karavan med bilar ner till parkeringen - det var Maria, Helene och Lillen, som hade "figgat" på bevakning hela helgen. Dom hade kört som dårar från Rosersberg till Kista, för att inte missa Walles bravader i MH skogen. Just när Walle har hälsat på dom nytillkomna i hans fan club, så får jag veta att, "ni ska inte gå förr än kl 14, för vi kallade två hundar till samma tid". Jaha, då var det bara att lägga nerverna på hyllan igen, och dricka lite mera kaffe i solen, medan Walle - intet ont ananade solade och jagade myror.
Sen helt plötsligt var det vi... jag han inte hämta nerverna jag hade lagt på hyllan,så dom lyste med sin frånvaro
Ca 20 personer var det som ville vara publik när Walle gick, klart alla glada "bruksmänniskor" behövde väl lite omväxling efter alla schäfrarna antar jag :0)
Walle hälsade och var glad, lekte med testledaren och jagade trasan som man bör. Lät testledaren promenera bort en bit och sen titta på tänderna och klia lite på ryggen.
Sen var det dax för "lilla bytet" Walle tyckte det luktade så gott i marken så han såg inte ens att det var något som rörde sej i skogen, men sen... när trasan nästan hade stannat, då! for han iväg som en avlöning - förbi bytet och iväg. Å så självklart! Han sprang ju och hälsade på killen som sprang långt där borta med snöret :0) sen kom han tillbaka glad i hågen igen.
Medan en av figgarna la tillbaka snöret, stod vi och tittade på två huggormar som parade sej i solen - å vilka naturupplevelser man får när man håller på med hunderiet :0) blä - göra fler äckliga ormar så där ogenerat mitt i Walles MH och allt.... Jaha, den här gången såg Walle bytet direkt, kutade efter det och sen... lycka!!! den var luddig!!! Walle bara ääääälskar luddiga grejer, så sin vana trogen, ställde han framtassarna på trasan och började noppa bort luddet med framtänderna. (det tyckte "bruksligan" var konstigt) Walle tycker det är Jätte kul!
Sen var det inte så kul, tre evighetsminuter när vi bara stod och gjorde ingen ting :0( Walle och jag står och gör ingenting nästan varje dag, när vi väntar på tunnelbanan - men nu stod det 20 människor och tittade på honom när han inte skulle göra nå't, och det var ju lite konstigt så då knatade han omkring, nosade överallt, petade på lite kottar och sen pep han lite och sen ääntligen var evighetsminuterna slut!
Jaha, dax för avståndsleken. Jag trodde att Walle skulle springa direkt och leka med den glada människan som sprang och gömde sej (vi har ju smygtränat lite sök, så jag trodde det var klockrent), men nehej. Han stod och tittade på människan, visst, men när hon sprang och gömde sej, då släppte jag halsbandet, och då stod Walle och tänkte en liten stund, och sen... till allas förvåning - drog han iväg upp på stigen till höger och rätt in i skogen. Jag bara vände mej om till testledaren och undrade vad 17 gör man nu???
Behöver jag berätta att hela publiken hade rätt festliga miner i sina ansikten när dom stod och tittade efter vart Walle tagit vägen :0) Jaa, man har aldrig tråkigt med en Stafford, och om man inte har lite humor, då kan det bli väldans jobbigt i längden :0).
Walle kom tillbaka när figgen började jollra bakom sin buske, men då beslutade testledaren att han försatt sin chans, så när han ville börja leka med figgen var jag tvungen att kalla in honom och därför fick han också 1:or på intresse, leklust och lite annat i protokollet.
Jaa, så kan det gå. Nu var det dumpen. Här vet jag faktiskt inte riktigt vad som hände för när dumpen flög upp, då hoppade Walle ut till höger om mej, och gruffade lite lite granna, men sen när jag fick börja prata med dumpen då kom han som ett skott och "hälsade" på overallen, och sen var det bra med det.
Skramlet var inte så läbbigt så det kollade Walle av utan min hjälp, men sen kom spökena! Hua, dom var äckliga tyckte Walle, han skällde på dom nästan hela tiden och sen backade han och lämnade mej ensam kvar med dom - verkligen gulligt! - själv gömde han sej bakom beskrivarens ben. men sen när jag gick fram till det ena spöket, då sprang han fram till det andra och sen blev han ju hur glad som helst när han märkte att det var människor så då höll han på att putta omkull dom.
Sen var det lek med skott, vi busade med kamptrasan och Walle sneglade bara lite åt sidan men lekte med mej hela tiden och vid skott nummer två tittade han inte ens efter vad det var. Det ska ju skjutas när hunden är passiv också, och visst, jag å Walle var passiva ihop och det smällde och vi bara stod där och lekte träd, sen lekte vi med trasan igen och sen var det klart.
Walle och jag fick höra att det hade varit kul att kolla på oss (undrans hur kul jag var?!) och att Walle var såååå charmig! Ha, så klart att han är :0) Sen åkte vi hem och hela familen somnade på soffan en stund, men sen... så var det fullt ös igen, precis som vanligt.
/Tina