Ärtan och Hela har gått sina första viltspår!
Maria och jag drog till skogs idag med klövar och blod och la totalt sex spår.
Först la vi två kortare spår, till Hela och Ärtan, som fick ligga någon timme eller så bara.
Under tiden tog vi en liten promenad i skogen, och hittade ett dike med vatten i!
Sen var det dax att gå spåren!
Foto: Maria Nordin
Det var jättekul att se hur de båda löste sina uppgifter på lite olika sätt, men dom var superduktiga, och när dom väl kommit igång, ja då jobbade dom på systematiskt, intresserat och noggrant.
Jag var jätteimponerad av dem båda!
Foto: Maria Nordin
Foto: Maria Nordin
Foto: Maria Nordin
Foto: Maria Nordin
Foto: Maria Nordin
Foto: Maria Nordin
Foto: Maria Nordin
Foto: Maria Nordin
Sen la vi varsina spår till Ärtan, Hela, Vera och Yoyo. Dom här spåren fick ligga i ca sex timmar.
Nu var det lite skillnad på hur de jobbade, det var ju inte riktigt lika lätt den här gången... men båda gjorde ett bra jobb, och det hade passerat både det ena och det andra över spåren under dagen förstod jag. Någon hade snott Ärtans slutklöv!!!
Trots att den var fastbunden och gömd under lite mossa - bara snöret satt fast i granen jag bundit den i, och snacka om att hon blev besviken :0(
Jag slängde snabbt lite godis där klöven legat, men det struntade Ärtan i helt och hållet, som hon letade...stackarn, snacka om att bli blåst på konfekten, efter ett så fint arbete.
Jag har ju bara viltpårat några få gånger tidigare, och då med Walle, så det är ju ett tag sedan, jag har alltså ingen rutin alls.
Men nu vet jag att jag måste ha med mej en klöv i fickan åt Ärtan, om det skulle hända igen, det är jag skyldig henne, min lilla fina.
När Hela var klar med sitt spår, fick Ärtan leka med hennes klöv ett tag. Det gjorde hon en liten stund, sen spottade hon ut den och rusade iväg där hennes eget spår hade gått, och hon struntade fullständigt i att jag gormade Nej och hit, och sprang efter henne.
Hon rusade runt som en galning och gjorde stora slag fram och tillbaka över sitt gamla spår. Det hela slutade med att jag dinglade lite med Helas klöv och lurade Ärtan att komma till mej, sen tog jag henne bara under armen och bar henne till bilen och jag vet inte vem som var på sämst humör, jag eller Ärtan.
Trist slut på en annars toppenrolig dag, men... nu har i allafall jag lärt mej någonting till nästa gång, och jag hoppas att Ärtan inte tappat motivationen inför nästa gång. Men det tror jag inte - kanske hon till och med är ännu mer motiverad, det återstår att se, för detta var inte sista gången vi körde viltspår!
Vera och Yoyo gick sina spår, som var mycket mycket svårare än Ärtan och Helas så klart.
Tyvärr var det för mörkt för att fota, men dom klarade sina uppgifter fint!
Tack Maria för initiativ, material, spårläggning, och fina bilder!
Viltspår är någonting jag kan rekommendera, det är verkligen jättekul!
Men glöm inte att ha med en extraklöv i fickan, ifall någon liten tjuv har varit framme...
/Tina